– Man kanske måste be om lov för att få gå in i jungfrudansen, säger Theres Möllerström till Ove Lindberg, som redan är inne i labyrinten, medan Martin Talvitie och Mårten Qvist ser på.

Storskär gömmer

en spännande historia

 

Storskär mitt i Kvarken har kallats En jungfru i havet. Kanske för att ön varit räddningen för folk på färd mellan länderna, eller för sin speciella natur och sina fornminnen, bland annat en gravplats och jungfrudans.


Fakta Storskär


Läge: cirka 42 km från Åminne i Malax ute till havs, strax utanför världsarvsområdet i Kvarken
Historia: Har varit ett viktigt fiskeläge för fiske- och sälfångst, medförda kreatur fick beta på ön. Här finns en gravplats ända från 1500-talet. Viktig hållplats för resenärer mellan Sverige och Finland. Farleden till Vasa gick förbi här så sent som på mitten av 1970-talet.
Befolkning: Ingen bofast befolkning,
Resa dit: Med egen båt eller privata aktörer.
Finns på ön: Rester av fiskeläge, fornminnen med bl a gravgård och jungfrudans, vandringsleder
Övernattning: Gästhamn
Webbplats: https://storskar.weebly.com/


Ön ligger i Kvarken och utgör södra porten till världsarvet Kvarken skärgård. Den är en del av Malax yttre skärgård på finska sidan, men det är två timmars båtresa ut från Åminne i Malax, och lika lång till svenska kusten.


- Det facto ligger skäret mitt mellan Finland och Sverige. Problemet är att ta sig hit, men i sommar har det nästan varit invasion av besökare som kommit på dagsutflykter eller varit på förbiresa. Det har nästan varit svårt att få plats med båtarna vid gästbryggan. En dag var det 13 stycken, säger Kim Sebbas.



Storskär är ett gammalt fiskeläge och har historiskt varit viktigt för utskärsfisket och säljakten, men också som landningsplats för folk på resa eller flykt över Kvarken.


Det finns en liten gravgård på ett av kumlen. Det går många sägner om denna, men en är att den kan vara 500 år och anlades år 1522 då sista katolska biskopen Arvid Kurck med högättade familjer flydde från Finland över Kvarken och deras båt hade gått på grund. Två av biskopens döttrar dukade under och därför helgade han en viloplats för dem.


Senare har också andra fiskare och sjömän fått gravar här. Den enda graven med inskription är ett bomärke över fiskaren Martin från Sundom år 1844.



Det finns 14 hus på ön idag. De flesta är privata, men Malax Navigationsklubb har också sitt klubbhus här.


- Jag har skjutsat ut en del grupper till Storskär. Många grupper kommer för att vandra. Det finns nästan 10 km vandringsleder på ön och naturen är varierande alla tider på året, säger Kim Sebbas, som har beställningstrafik ut till ön och ibland även försett grupperna med mat.


- Problemet är alltid övernattning om de vill sova över. I navigationsklubbens hus är det möjligt om någon klubbmedlem är med.

På grannön Rönnskär finns också tre stugor med plats för 30 personer som statliga Forsstyrelsen upplåter.


De familjer som har fritidshus på ön, nästan alla från Malax, njuter av öns skiftningar mellan karga kummel och gröna skogspartier, och går gärna vandringslederna om och om igen.


- Du upptäcker hela tiden något nytt fast du är här ofta, säger Theres Möllerström.



Hon har bland annat intresserat sig för fornminnen och den jungfrudans som finns uppe på kumlet intill gravplatsen.


Jungfrudanser är fornminnen, som finns längs kusten även i Sverige. Det går många sägner över varför dessa spiralformade stenlabyrinter uppkom, om de användes för rituella inslag eller för lek.


- Fiskare gjorde kanske dem för att få god fiskelycka. En annan teori är att man kanske lekte att det stod en jungfru i mitten och mannen som hittade igenom labyrinten fick dansa med henne, säger Theres Möllerström.


- I nutid kan man använda jungfrudansen för att balansera sina energier. Först frågar man om lov att komma in i jungfrudansen. Är det ett ja lutar du framåt är det ett nej lutar du bakåt. Sen går man sakta och känner in energin. Energin känns annorlunda när man går in och när man går ut.



Den som vistas mest i sitt hus på ön är Martin Talvitie. Han är yrkesfiskare och det här är ett av de viktigaste fiskeområdena i Kvarken. Han och hans hustru Lena var ute på Storskär 29 gånger ifjol.

Lena skrev 2008 en bok om Storskär.


- Att uppgifterna om den katolska biskopen delvis går att verifiera i de historiska källorna räckte för att späda på min nyfikenhet och jag gjorde många upptäcktsvandringar bland de andra fornminnen på skäret, säger Lena Talvitie.



Staten genom Forsstyrelsen äger idag ön och dess kronofiskevatten, men 2001 bildades Storskärs Intresseförening bland arrendeinnehavarna på ön.


Föreningen har arbetshelger flera gånger varje sommar. Då kommer de flesta familjerna ut. I Finland benämns sånt här frivilligt arbete tillsammans för talko.


Man tar bland annat bort vass och sly för att hålla ön öppen. Förr bärgades hö av lotsarna på grannön Rönnskär.


Bönder körde också ut får från Bergö för att använda ön som betesmark. Då fanns inga gräsproblem.



Intresseföreningen ser också till att gravgården och jungfrudansen rensas från ogräs och att vandringsleder och gästhamnen är i skick. En del bidrag har man fått för brygga och servicebyggnader, men allt arbete sker ideellt. Lönen för mödan är kanske en gemensam lunch och trevlig samvaro.


- Det är i första hand styrelsen i föreningen som är aktiv och ställer upp. Man kan inte tänka på egen vinning, utan det är roligt att hålla ön i skick. Det blir båtturisterna glada över, säger ordförande Ove Lindberg.


För de som har hus är det en självklarhet att vistas så mycket som möjligt på Storskär även om resan dit är lång.


- Man behöver inte åka till södern när man kan åka ut till Storskär, säger Kim Sebbas.



TOM JUSLIN

Kim Sebbas fixar till området kring gästhamnen på Storskär under arbetshelgen. Det är ett ideellt arbete som de flesta med hus på ön deltar i.

Pia Sebbas och Malin Flemming-Nyman är på kanottur i den yttre skärgården kring Storskär.

Under arbetshelgen hinner man också fixa till de egna husen. Ove Lindberg och Pasi Teräs hjälper Kim Sebbas med en solpanel.

Fiskeområdet kring Storskär är de bästa i hela Kvarken enligt yrkesfiskaren Martin Talvitie.

Mikael och Marianne Lindberg hör till veteranerna på Storskär. De har sitt hus på norra delen av ön. 

Lena Talvitie blev så fascinerad av Storskär att hon skrev en bok om ön.

Kvällslugn över gästhamnen på Storskär. I somras var det en helg 13 båtar samtidigt där. Då var det trångt vid bryggan.