Allt måste forslas med den lilla färjan. Marie Burstedt bär i land en låda med blommor som ska höja trivseln vid huset på Norrbyskär. Hon har tagit med blommorna från Umeå.

Norrbyskär lever upp

när isen försvunnit

Norrbyskär är fortfarande ett drömsamhälle som det byggdes för att vara. Husägare njuter av lugnet och öns historia. Det enda som bryter tystnaden är barn som jagar bort zombier från ön vid en tv-inspelning.

Fakta Norrbyskär

Läge: Ögrupp cirka fyra mil söder om Umeå.
Historia: Mo och Domsjös direktör Frans Kempe byggde år 1895 ett sågverk på ön och ville skapa ett mönstersamhälle med bostäder, skola, affär och andra funktioner. På 1920-talet var närmare 1 400 personer, arbetare och deras familjer, bosatta i samhället. Verksamheten lades ner 1952. 
Befolkning: Ingen året-runt-boende, men många säsongsboende
Resa dit: Färja dagligen från Norrbyn i Hörnefors sommartid (15 minuter).
Finns på ön: Museum med mat- och fikaservering, guidade turer, konsthall, KFUM:s lägergård, skolbyggnad med kyrksal.
Övernattning: Bed&breakfast i f d Norrbyskärs wärdshus, numera privatägt.
Webbplats: https://visitnorrbyskar.se/

Gunilla och Helge Samberg sitter ute i trädgården med frukosten. Solen skiner, en gräsklippare surrar på avstånd, det är idylliskt.

Familjen har haft huset i snart 50 år, sedan 1972. Då var det inte så länge sedan sågen lades ner och hela ön tömdes på folk.

Gunilla försvinner in i huset och kommer ut med en ask. Den innehåller pipor. Kritpipor. Såna var inte alls vanliga hos oss.

- De här, och massor med andra föremål, har vi hittat i marken när vi grävt. Man hittar saker hela tiden. De har kommit hit med fartygen, säger hon.

På Norrbyskär fanns ett av Europas största sågverk åren 1895-1952. När fartygen fraktade laster med trävaror ner till Sydeuropa fyllde de båtarna med en ballast, eller barlast som det ibland kallas,  för att kunna ta sig hem igen. Det blev jordmassor och sand som fyllde fartygen för att få dem stabila.

- Det finns historia även i ballasten. Man kan se varifrån och vart fartygen åkte. De här piporna är antagligen från södra Frankrike eller Spanien, så det ger en bild av hur långt fartygen med trävaror från Norrbyskär gick, säger Gunilla.

Det syns också att växter följt med ballasterna. På Norrbyskär finns arter av träd och växter som inte finns på fastlandet.

Gunilla och Helge Samberg älskar sitt Norrbyskär. Det byggdes en gång i tiden som ett drömsamhälle och är det fortfarande i dag, enligt dem. Alla byggnader har bevarats med sina ursprungliga utseenden.

De är välvårdade och omhuldade av dagens husägare. I de flesta husen bodde upp till fyra familjer när de var nya. I dag är de ombyggda för en eller två familjer.

Det finns inte längre någon året-om-boende på Norrbyskär, utan alla kommer hit på sommarhalvåret när isarna gett vika och färjan börjat gå igen. Makarna Samberg bor själva i Umeå.

- Det här är en fantastisk plats, där man känner historiens vingslag överallt. Ingen annanstans har bebyggelsen bevarats i sin ursprungliga utformning som här. Allt - husen, kajerna, vägarna - är bevarade. Det är svårt att tänka sig att ön en gång i tiden var tätbevuxen med granar, säger Helge Samberg.

När Frans Kempe, direktör för sågbolaget, besökte ön i slutet på 1890-talet fick han visionen om att skapa något unikt. Han drömde om att bygga helt samhälle runt ett sågverk med bostäder, butiker, skola och kyrka.

Arbetarna skulle aldrig behöva ta sig in till land. Allt de behövde skulle finnas här. Som mest bodde 1 400 personer på ön på 1920-talet.

Det negativa med sågverksamheten var att den också lämnade efter sig dioxiner och tungmetaller i marken, och det har länge diskuterats hur kommunen ska kunna sanera själva sågverksområdet.

I dag är husen, där arbetare och förmän med sina familjer bodde, privatägda fritidsbostäder. Till och med den gamla herrgården, som fungerat som värdshus, är fritidsbostad.

Några av de sista husen som övergick i privat ägo ligger längst bort mot skolan och kyrkan.  Marie Burstedt med familj köpte ett av husen, som var i ganska dåligt skick då. Nu är det lika fint som de andra.

- Alla är så duktiga och man sporrar varandra med husen och trädgårdarna, men det är absolut ingen tävling, säger hon.

Vid skolhusen och kyrkan grejas det också. Här håller en grävmaskin, som tagits över med färjan, på med att gräva avlopp.

- Det är det tidigare uthuset som vi byggt om till duschar och bastu. Det har verkligen behövts för konfirmanderna, säger Roland Samuelsson.

Förutom Svenska kyrkan brukar även KFUM ha konfirmandläger i sin kursgård lite längre bort. Båda parterna samverkar, men under sommaren ifjol var konfirmandverksamheten inskränkt.

Det är alltså husägare och konfirmander som vanligtvis håller liv i Norrbyskär.

I sommar hörs dock en del andra avvikande ljud från området kring skolan. Det är SVT som håller på med inspelningar av ett program till Barnkanalen i höst. Skriken kommer från zombier och barn som jagar varandra.

- Handlingen går ut på att barnen ska rädda Norrbyskär från zombies. Det är en ganska omfattande produktion och vi hade 300 barn som sökte. Av dem har vi valt ut fem. Det är en manusbunden reality och barnen vet inte alltid vad som ska hända, säger projektledaren Maria Höglund, som själv spelar zombie och får hjälp av vuxna skådespelare.

Hon vill inte avslöja hur det slutligen går men ett hett tips är att de kanske lyckas.

Vid museet håller Norrbyskärs Konstförening på med att färdigställa den första av årets två utställningar. Det är en vårsalong med verk av ett flertal konstnärer.

- Vi trodde inte att det skulle bli så mycket folk i fjol på grund av coronan, men det kom förvånansvärt många, säger Siv Hällgren, en av eldsjälarna, och hoppas på ännu fler besökare i år.

Det kommer också att arrangeras kulturkvällar med musik under juli.

Det finns några husägare som har ett litet extra förhållande till Norrbyskär. Kerstin Hörnqvist växte upp på ön tills familjen flyttade när hon var 14 år.

- Nu bor jag i huset som jag minns som hönshus. Sedan blev det skomakeri. Det är som att komma hem när man kommer hit, säger hon.

TOM JUSLIN

Bilder - Öliv i Kvarken

Gunilla och Helge Samberg har hittat föremål i jorden som kommit med fartygen när de återvänt till Norrbyskär med ballast. Här några kritpipor från Syd-Europa.